Kommer ni ihåg Stureplansfenomenet att vaska en flaska champagne? I södra Sverige behöver man inte längre slösa pengar på en nattklubb. Det räcker nämligen med att tända lyset för att plånboken ska lätta. För någon vecka sedan, under en inte särskilt kall novemberkväll i Sverige, hade elkunderna i söder över 2 000 procent dyrare el än den som bor i norr. Det är inte acceptabelt – det är till och med ohållbart.
Magdalena Andersson och Socialdemokraterna genomgår möjligen en kris i regeringskansliet, men den stora krisen pågår just nu på elmarknaden. Lyset är fortfarande tänt, men för den som bor i södra Sverige känns det ordentligt i plånboken att nyttja en vital del av vårt samhälle; nämligen elen. Vi har fått en allt försvagad konkurrenskraft i södra Sverige där industrietableringar utgår, företag skjuter upp investeringar och gemene man får betydligt högre hushållskostnader. Hushållen har inte behövt tänka på vad det kostar att tvätta eller använda diskmaskinen. Det är på väg att ändras.
Det är många faktorer som påverkar elpriset, allt från vädret till råvarupriser och valutor. Men det är inte hela sanningen. Om Sverige – som Liberalerna kämpade för – hade värnat kärnkraften och låtit bli att stänga fullt fungerande fossilfri och planerbar elproduktion i södra Sverige hade vår konkurrenskraft varit starkare. Vi hade haft möjlighet att producera mer fossilfri kärnkraftsel som skulle kunna levereras till kunder i södra Sverige och dessutom trängt undan efterfrågan på fossil elproduktion på kontinenten genom att vi hade kunnat exportera när grannländerna behöver elen.
I debatten försöker Socialdemokraterna få krisen till att handla om elprisområden och att forcera in mer vindkraft i systemet. Det är att bagatellisera elkrisen. I sak handlar det om att Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet och Centerpartiet under många år har urholkat den svenska energipolitiken. Sverige måste värna den svenska energimixen med både kärn- och vattenkraften tillsammans med det förnybara. Det är så vi stärker svensk konkurrenskraft och på riktigt tar itu med klimatutmaningarna.
Den stora lösningen på klimatutmaningarna stavas nämligen elektrifiering. Ska vi klara av att ställa om industrin, transporter och stora delar av samhället kommer det att krävas mer fossilfri el. Mycket mer. Då måste vi ha ett kraftsystem som levererar el när vi behöver den och där vi behöver den. Vi ska kunna lita på att det finns el i uttagen som vi har råd att använda. Det får inte vara beroende av vädret.
Att vi liberaler under alla år talat om kärnkraftens vikt i samhället handlar om att den tillsammans med vattenkraften är det enda fossilfria energislaget som går att planera. Den behövs och den måste byggas ut för att vi ska klara de samhällsutmaningar vi ser.
Vi kan nu också se att de chockerande höga elpriserna i södra Sverige även börja leta upp sig till Stockholmsområdet. Häromdagen steg till och med priset i norr med hela 179 procent. Kanske är det bra. Kanske kan det leda till att Magdalena Andersson till slut förstår krisen som södra Sverige genomlider. I Sverige ska inte industrins produktion stå still i väntan på att lågtrycken sveper in med blåsigt väder. I Sverige ska man inte behöva dammsuga på natten för att få ekonomin att gå runt.
Magdalena Andersson måste inse att krisen är här och nu och kräver en helomläggning av den svenska energipolitiken. Att vi bygger ut vindkraften är bra men det räcker inte. Sverige behöver nämligen en sammanhållen politik som låter förnybart och kärnkraft växa i balans för att garantera att systemet fungerar som det ska. Sverige skulle därför behöva en energiöverenskommelse 2.0, men då krävs det att Socialdemokraterna slutar tassa efter Miljöpartiet och Centerpartiet och inser att energipolitiken inte kan vara någon ideologisk lekstuga. En överenskommelse som stärker svensk konkurrenskraft skulle dessutom ge långsiktiga spelregler för branschens olika aktörer.
Vi behöver all fossilfri energiproduktion vi kan producera, vare sig det handlar om kärnkraft, vattenkraft eller förnybart. Energisystemet är till för oss människor. Det finns för att vi ska kunna leva goda liv och för att företagen ska kunna vara konkurrenskraftiga. Energipolitiken måste åter igen ha det som utgångspunkt.
Arman Teimouri (L)
Energipolitisk talesperson